Gaa na ọdịnaya

Gisèle Halimi

Shí Wikipedia, njikotá édémédé nke onyobulạ

Gisèle Halimi
Halimi in 2009
Permanent Representative of France to UNESCO
In office
13 April 1985  1 September 1986
PresidentFrançois Mitterrand
Preceded byJacqueline Baudrier
Succeeded byMarie-Claude Cabana
Member of the National Assembly
for Isère's 4th constituency
In office
21 June 1981  9 September 1984
Preceded byJacques-Antoine Gaur
Succeeded byMaurice Rival
Personal details
BornZeiza Gisèle Élise Taïeb
(1927-07-27) 27 Julaị 1927
Died28 Julaị 2020(2020-07-28) (aged 93)
Paris, France
Spouse(s)Paul Halimi (divorced)
Claude Faux
Children3 (including Serge Halimi)
Alma materUniversity of Paris
Sciences Po
ProfessionLawyer
Signature

Gisèle Halimi (amụrụ Zeiza Gisèle Élise Taïeb, Arabic: زايزا جيزيل إليز طيب; 27 Julaị 1927 – 28 Julaị 2020) bụ onye Tunisia-French ọkaiwu, onye ndọrọ ndọrọ ọchịchị, edemede na onye na-akwado nkwado nha umunwanyị.[1]

Dịka ọkaiwu, ọ gbachitere ndị na-akwado ndọrọndọrọ ọchịchị na-alụ ọgụ maka Ịbụ mba Algeria, mgbe ahụ, otu mba ndị France, site na afọ 1950 gaa n'ihu, gụnyere ndị otu National Liberation Front (Algeria) (FLN). Site na 1960 gaa n'ihu, ọ gbachitere onye na-akwado ikike na onye agha Djamila Boupacha, onye e boro ebubo ịnwa igbu mmadụ wee lanarị ịta ahụhụ na ịda n'ike mgbe ndị agha France jidere ya. Tinyere Simone de Beauvoir, o mere ka a mara ikpe ahụ iji gosi Ụzọ ndị agha France si ata mmadụ ahụhụ n'oge Agha Algeria.

Dịka onye isi na nkwado nha ụmụ nwanyị France, ọ bụ naanị ọkaiwu bịanyere aka na 1971 Manifesto nke 343, nke mere ka ụmụ nwanyị ndị kwupụtara na ha ewepụla ime ma kwuo na ha nwere ohere ịnweta inwepu ime n'efu, nke bụ iwu na-akwadoghị na France n'oge ahụ. N'ihi nke a, o hiwere ntọala Choisir la cause des femmes (Choice Women's Cause), tinyere Simone de Beauvoir na Jean Rostand, tinyere ndị ọzọ. N'afọ 1972, n'oge ikpe Bobigny, ọrụ ya dịka ọkaiwu maka ụmụ nwanyị e boro ebubo inwepu ime n'ụzọ iwu na-akwadoghị mere ka a tọhapụ mmadụ atọ n'ime ndị a na-ebo ebubo na ikpe a kwụsịtụrụ maka nke anọ, ma tinye aka na mgbanwe na Veil Act, nke aha ya bụ Simone Veil, maka ịkwụsị afọ ime n'afọ 1975.

N'otu aka ahụ, atụmatụ ya dị elu maka ụmụ agbọghọ abụọ bụ ndị e dinara n'ike n'ike n'otu òtù na 1974, nke a nwalere na 1978, Anne Tonglet na Araceli Castellano, nyere aka na ntinye iwu ọhụrụ na 1980, nke kọwara nke ọma mmegide na-ekwesịghị ekwesị na ndina n'ike, na-ekwe ka a mata nke ikpeazụ dị ka mpụ, ebe ruo mgbe ahụ, a na-emeso ya dị ka ihe na-ezighị ezi n'okpuru iwu French.

Na 1981, a họpụtara Halimi na French National Assembly,[2] dị ka ndị otu Socialist nọọrọ onwe ha ma jee ozi dị ka Osote maka Isère ruo 1984. N'agbata afọ 1985 na 1987, ọ bụ onye nnọchite anya mba Frans na UNESCO.[3] Na 1998, ọ bụ otu n'ime ndị guzobere ATTAC.[4]

Akụkọ Ndụ

[dezie | dezie ebe o si]

A mụrụ Zeiza Gisèle Élise Taïeb na La Goulette, French Tunisia, na 27 Julaị 1927 n'ezinụlọ Juu Berber. Nna ya, Edouard Taïeb, malitere ọrụ dịka onye na-ebuga ozi n'ọfịs iwu tupu ọ ghọọ odeakwụkwọ akwụkwọ iwu wee bụrụ ọkachamara n'iwu. Ọ ghọrọ nwa amaala Frans n'afọ 1928.[5] Nne ya, Fortunée "Fritna" Mettoudi, mere ihe ọha mmadụ tụrụ anya ya maka ịbụ nwanyị ọdịnala, nke Halimi kwuru dị ka ihe kpatara ya ikwado nha ụmụ nwanyị.[6] Mgbe a mụrụ Gisèle, ndị mụrụ ya zoro ọmụmụ ya ruo ụbọchị iri na ise n'ihi na n'oge ahụ, a na-ewere ịmụ nwa nwanyị dị ka nkọcha.[7] Mgbe ọ dị afọ iri na abụọ, ọ jụrụ ichere ụmụnne ya nwoke ma gaa n'ihu ịbụ ọnụ agụụ iji mee mkpesa maka ọrụ nwoke na nwanyị ezinụlọ ya na-arụ. Mgbe ọ dị afọ iri na ise, ọ jụrụ ịlụ onye ahịa mmanụ bara ọgaranya nke tọrọ ya nke ukwuu.[8]

Ọ gụrụ akwụkwọ na French lycée na Tunis, wee gaa Mahadum Paris, gụchaa akwụkwọ na iwu na nkà ihe ọmụma. Ọ mụrụ ụmụ nwoke atọ: Serge, onye nta akụkọ, na Jean-Yves, onye ọkaiwu, site na alụmdi na nwunye mbụ ya na Paul Halimi, na Emmanuel Faux, onye nta akụkọ, site na alụmdi na nwunye nke abụọ ya na Claude Faux.[9] She died the day following her 93rd birthday, on July 28, 2020.[10]

Na afọ 1948, Halimi ruru eru ịbụ ọkaiwu, mgbe afọ asatọ gachara na Tunis bar,[2] gaa ịrụ ọrụ na bar Paris na 1956.[2] O mere dịka onye ọkaiwu maka Algerian National Liberation Front, nke kachasị pụta ìhè maka onye na-eme ngagharị iwe Djamila Boupacha, onye ndị agha France dịnara n'ike ma taa ahụhụ,[2] na-ede akwụkwọ na 1961 (ya na okwu mmalite nke Simone de Beauvoir) iji kpee ikpe ya.[2] Gisèle Halimi enweghị ike ịga ikpe mbụ e mere atụmatụ ya n'ihu ụlọ ikpe ndị agha, ya mere ọ zigara otu n'ime ndị nta akụkọ ya na Algeria, Pierre Garrigues, onye e gburu na Algiers na Machị 1, 1962. N'ihi ihe mgbochi iwu, o tinyere akwụkwọ mkpesa megide General Ailleret, onyeisi ndị agha na Algeria, na Pierre Messmer, Minista nke Ndị Agha, maka imebi ikike iwu kwadoro nke onye ahịa ya. E boro ndị isi abụọ ahụ ebubo aghụghọ, nke mere ka ndị mgbasa ozi mara ikpe ahụ. O nwetakwara mgbanwe ebe a ga-ekpe ikpe ahụ gaa na Caen ma kpọkọta ndị otu ya iji guzobe kọmitii nchekwa[11] nke ahụ chịkọtara ego dị mkpa iji kwado ego ịlaghachi na France.[12] Akwụkwọ akụkọ French Le Monde gbachitere ikpe a nke ọma.

O gbachitekwara ndị Ndị Basque ebubo mpụ e mere n'oge esemokwu ahụ na Basque Country.

Halimi jere ozi dịka onye ndụmọdụ n'ọtụtụ okwu metụtara nsogbu ụmụ nwanyị.[2] Ọ bụ naanị ya bụ ọkaiwu bịanyere aka na akwụkwọ ntuziaka nke ụmụ nwanyị 343 nke afọ 1971 bụ́ ndị kwupụtara na ha ewepụla ime ma rịọ ka e nye ha ohere iji ọgwụ mgbochi afọ ime na inwepu afọ ime n'efu.[13] Ya na Simone de Beauvoir na Jean Rostand, tinyere ndị ọzọ, hiwere otu ndọrọ ndọrọ ọchịchị ụmụnwaanyị Choisir la cause des femmes (Choose the Cause of Women) na 1971 ma mee mkpọsa maka iwepụ ime n'ime mpụ[14] iji chebe ụmụ nwanyị ndị bịanyere aka na Manifesto nke 343 kwetara na ha nwepuru ime n'ụzọ iwu na-akwadoghị, nke ọ bụ otu n'ime ha.[2][15] Isi ihe o bu n'obi bụ ichebe ndị bịanyere aka na manifesto nke 343 bụ ndị a ga-ebo ebubo, ma karịa nke ahụ, ịlụ ọgụ maka mgbanwe nke iwu nke afọ 1920 nke machibidoro ụmụ nwanyị ịchịkwa ọmụmụ ha site na igbochi afọ ime ma ọ bụ iwepu ime.[16] Ọ ghọrọ onyeisi oche nke otu a mgbe Simone de Beauvoir nwụrụ.[17]

N'oge ikpe Bobigny na 1972, nke nwere mmetụta dị ukwuu, o nwetara mbụ nnwere onwe nke ụlọikpe maka Marie-Claire Chevalier, nwa agbọghọ dị afọ iri na isii nke tere ime mgbe e dinara ya n'ike, ikpe maka nne ya a hapuru, ma tọhapụkwa ndị enyi abụọ ahụ nyeere marie-claire aka. O jiri ikpe a mee ihe iji kwuo okwu megide iwu na-ekwu na ite ime bụ ihe iwu na-akwadoghị. Ikpe a tinyere aka na mgbanwe e mere na Iwu Mkpuchi maka iwepụ afọ ime n'afọ, nke e mere na Disemba 1974 ma kwupụta na Jenụwarị 1975.[18]

N'akụkụ François Mitterrand, a họpụtara ya ka ọ bụrụ onye omeiwu na ntuli aka ndị omeiwu nke afọ 1981, ọkwa o ji ruo afọ 1984. Dịka onye na-akwado nha nhata nwoke na nwanyị na ndọrọ ndọrọ ọchịchị, na 1982 o nwetara ikike ịme iwu nke na-akwado oke nwoke na nwanyị na ntuli aka, mana ederede ahụ gbanwere site n'aka Constitutional Council (France). Tinyere Robert Badinter, ọ nọ n'azụ iwu ahụ nke kagburu ọdịiche dị n'etiti afọ nkwenye maka mmekọrịta nwoke na nwanyị na nwoke idina nwoke.

Site na 1985 gaa n'ihu, ọ nọ n'ọkwa dị iche iche n'usoro na UNESCO (onye nnọchi anya mba Frans, onyeisi oche nke Kọmitii Mgbakọ na Nkwanye Aka) wee nọrọ na United Nations (onye ndụmọdụ pụrụ iche nye ndị nnọchiteanya France na Mgbakọ Izugbe, onye na-ahụ maka nha anya nwoke na nwanyị na ndụ ndọrọ ndọrọ ọchịchị).

Na 1998, ọ bụ onye guzobere otu Association for the Taxation of Financial Transactions and for Citizens' Action (ATTAC).[4]

Na 2008, o bipụtara edemede ya na otu Choisir nke akpọrọ La clause de l'Européenne la plus favorisée (The Most Favored European Clause), nke na-atụ aro ka e gbasaa ndokwa kachasị mma n'akụkụ ọ bụla nke ikike ụmụ nwanyị nye ụmụ amaala niile nke mba ọ bụla so na European Union. Na 2009, ọ so na kọmitii nkwado maka Russell Tribunal on Palestine.[18]

Ihe nrite

[dezie | dezie ebe o si]

Honorary member nke Order of Lawyers of Mexico na 1982.[19]

Personality of the Year Award site n'aka Grand Jury of International Distinction na 1983.[19]

Minerva Award site na Club delle Donne, n'akụkụ "Field of Politics and Social Engagement" (Rome, October 1985).[19]

Medal nke Paris Bar Association (April 2003).[19]

Na 2021, otu akwụkwọ mkpesa dị n'ịntanetị nke mmadụ 35,000 bịanyere aka na ya rịọrọ ka a sọpụrụ Giséle Halimi site n'ili ya ọzọ na Panthéon na Paris ma ọ bụ nye ya nsọpụrụ Panthéon, n'akụkụ Simone Veil, Geneviève de Gaulle-Anthonioz, Marie Curie, Germaine Tillion, Sophie Berthelot na kwa Josephine Baker.[20]

Na 26 Julaị 2024, iwu Gisèle Halimi so n'ime statutes iri nke ụmụ nwanyị na 2024 Summer Olympics na Paris, ya na ọkà ihe ọmụma na onye na-ede uri Christine de Pizan, onye nchọpụta Jeanne Barret, onye mgbanwe Olympe de Gouges, onye anarchist Louise Michel, onye nduzi ihe nkiri Alice Guy, onye egwuregwu Alice Milliat, onye edemede Paulette Nardal, ọkà ihe ọmụma Simone de Beauvoir na onye ndọrọ ndọrọ ọchịchị Simone Veil.[21]

Title English translation Time of first publication First edition publisher/publication Unique identifier Notes
Djamila Boupacha 1962 Gallimard ISBN 978-2070205240
Le procès de Burgos The Burgos Trials 1971 ISBN 978-2070279487
La cause des femmes The Cause of Women 1973 ISBN 2-246-00028-9
Avortement, une loi en procès Abortion, a Law on Trial 1973 ISBN 2-246-00028-9
The Right to Choose 1977 ISBN 0-7022-1433-7
Viol, Le procès d'Aix: Choisir la cause des femmes Rape, the Aix Trial: Choosing the Cause of Women 1978 ISBN 978-2070353989
Le Programme commun des femmes The Common Women's Program 1978 ISBN 2-246-00572-8
le Lait de l'Oranger Milk for the Orange Tree 1988 ISBN 0-7043-2738-4
Une embellie perdue A Lost Beauty 1995 ISBN 2-07-073788-8
La nouvelle cause des femmes The New Cause of Women 1997 ISBN 2-02-031973-X
Fritna 1999 ISBN 2-259-19134-7
La parité dans la vie politique Parity in Political Life 1999 ISBN 2-11-004376-8
Avocate irrespectueuse Disrespectful Counsel 2002 ISBN 2-259-19453-2
Le procès de Bobigny: Choisir la cause des femmes The Bobigny Trial: Choosing the Cause of Women 2006 ISBN 2-07-077515-1 Preface by Simone de Beauvoir
La Kahina 2006 ISBN 2-259-20314-0
Ne vous résignez jamais Never Resign Yourself 2009 ISBN 978-2-259-20941-0
Histoire d'une passion History of a Passion 2011 Plon ISBN 2-259-21394-4
Une farouche liberté 2020 Grasset ISBN 978-2-253-07840-1 With Annick Cojean

Ihe ndetu okpuru

[dezie | dezie ebe o si]
  1. (September 2007) The Columbia History of Twentieth-Century French Thought. Columbia University Press. ISBN 978-0-231-10790-7. 
  2. 1 2 3 4 5 6 7 "Une vie: Gisèle Halimi", Brut, 2020-07-28. (in fr)
  3. France. UNESCO (17 October 2007).
  4. 1 2 ATTAC founding members (fr). Archived from the original on 12 April 2011. Retrieved on 3 June 2026.
  5. De Tunis à Paris : la généalogie de Gisèle Halimi (fr).
  6. HALIMI Gisèle [née ZEIZA Gisèle, Élise, Taïeb] (fr) (5 April 2023).
  7. Gisèle Halimi (fr) (7 March 2022).
  8. Gisèle Halimi : "À 12 ans, j'ai fait une grève de la faim parce que les filles servaient les garçons" (fr) (28 July 2020).
  9. Gisèle Halimi - Sa bio et toute son actualité (fr).
  10. "L'avocate Gisèle Halimi, défenseuse passionnée de la cause des femmes, est morte", Le Monde, 28 July 2020. (in fr)
  11. Codaccioni, Vanessa. (2010)(Dé)Politisation du genre et des questions sexuelles dans un procès politique en contexte colonial : le viol, le procès et l'affaire Djamila Boupacha (1960-1962). Nouvelles Questions féministes 29(1).
  12. Tahri, Hamid (2020) L'hommage de Djamila Boupacha à Gisèle Halimi : « Ce n'était pas seulement mon avocate, c'était ma sœur !El Watan.
  13. L'avocate Gisèle Halimi, grande figure du féminisme, est morte. (2020) Le Nouvel Obs.
  14. Raylene L. Ramsay (2003). French women in politics: writing power, paternal legitimization, and maternal legacies. Berghahn Books, 135–139. ISBN 978-1-57181-081-6. 
  15. Le manifeste des 343 Archived 23 Eprel 2001 at the Wayback Machine
  16. Sandrine Garcia (8 March 2010). Halimi Gisèle [née Zezia Gisèle, Élise, Taïeb]..
  17. Gisèle Halimi : “De quel féminisme parle-t-on ? (25 June 2002)L'Humanité
  18. 1 2 Guillon, Anaïs. (28 July 2020) L'avocate Gisèle Halimi, figure de la lutte féministe est morte à l'âge de 93 ans. Elle.
  19. 1 2 3 4 HOMMAGE - Gisèle Halimi, de La Goulette au barreau parisien.
  20. Recker, Fabien. (2021). Gisèle Halimi : pourquoi Macron lui refuse le Panthéon : L’annonce de la panthéonisation de Joséphine Baker interroge sur le choix de ne pas faire accéder Gisèle Halimi à ce temple républicain. Public Senat.
  21. Olympe de Gouges, Louise Michel, Simone Veil… Les statues féministes de la cérémonie des JO commencent à être érigées dans le nord de Paris. (26 July 2025). Libération.

Edensibia

[dezie | dezie ebe o si]

Ịgụkwu ihe

[dezie | dezie ebe o si]
  • General Paul Aussaresses, The Battle of the Casbah: Terrorism and Counter-Terrorism in Algeria, 1955-1957. (New York: Enigma Books, 2010) ISBN 9781929631308.
  • Natalie Edwards, The Autobiographies of Julia Kristeva, Gisèle Halimi, Assia Djebar and Hélène Cixous : beyond "I" versus "we". (Chicago: Northwestern University, 2005) ISBN 0542173042.