Emo de Medeiros

Shí Wikipedia, njikotá édémédé nke onyobulạ

 

Emo de Medeiros
Mmádu
ụdịekerenwoke Dezie
mba o sịFrance, Benin Dezie
aha ezinụlọ yade Medeiros Dezie
Ụbọchị ọmụmụ ya1979 Dezie
asụsụ ọ na-asụ, na-ede ma ọ bụ were na-ebinye akaFrench language Dezie
Ọrụ ọ na-arụomenkà Dezie

Emo de Medeiros (a mụrụ ya n'afọ 1979) bụ onye na-ese ihe na Benin bi ma na-arụ ọrụ na Paris, France na Cotonou, Benin.

Ọrụ ya na-enyocha isiokwu nke transculturalism, na-agbanwe njirimara, nnọchi anya post-colonial, na ijikọ ụwa ọnụ dị ka ngwakọta na mgbanwe zuru ụwa ọnụ.[1] Ọ na-ajụkwa mgbanwe nke kọntinent Afrịka n'ọnọdụ mgbanwe dijitalụ na ihe omume nke Pan-African 21st-century TransAfrica na mgbanwe n'etiti ọdịnala na nwelite ọhụrụ.[2]

Ndabere na agụmakwụkwọ[dezie | dezie ebe o si]

Mgbe ọ nọrọ na nwata na afọ iri na ụma ya na Cotonou, Benin, ọ kwagara France ịga gụọ akwụkwọ. Ọ gụsịrị akwụkwọ na Ecole Normale Supérieure na Paris ebe ọ gụrụ akụkọ ihe mere eme, sociology na anthropology, mgbe nke ahụ gasịrị, ọ gara n'ihu na ọzụzụ ya na Ecole Nationale Supérieure des Beaux-Arts na Paris.

Mgbe ọ nọ na Beaux-arts, ọ malitere ilekwasị anya na nka dijitalụ: foto dijitalụ, eserese, ihe ngosi 3D, vidiyo dijitalụ na ngwaọrụ mmekọrịta, ma nyochaa kpọmkwem mmekọrịta dị n'etiti oge na ebe nchekwa site na echiche nke instensity (ike nke ozugbo), jikọtara ya na nnwale ya na omume egwu eletrik. Mgbe ọ gụsịrị ụlọ akwụkwọ nka, ọ duziri ihe onyonyo egwu na obere ihe nkiri mgbe ọ na-achụso ọrụ ya dị ka onye na-ede egwu na onye na-emepụta egwu elektrọnik na Paris. Ọ kwagara Boston, ebe ọ gara klas na Massachusetts College of Art and Design, tupu ọ laghachi France ma mesịa gaa Benin.

Ọrụ[dezie | dezie ebe o si]

Ọrụ Emo de Medeiros na-agafe usoro dị iche iche, gụnyere foto, vidiyo, ákwà, eserese, arụmọrụ, na ihe ọkpụkpụ, ma na-enyocha isiokwu nke mmekọrịta mmadụ na ibe ya na mmekọrịta ihe atụ, nke mmekọrịta na mmepeanya dijitalụ, nke agbụrụ na Panafricanism na ọnọdụ post-colonial. Mgbe ụfọdụ, a na-amakọta ya na afrofuturism.[3]

Omume ya dabere na echiche nke ọnọdụ, nke akọwapụtara dị ka ịmepụta ihe ndị dabeere na njikọ dị n'etiti ọdịbendị, ihe, usoro echiche na omume sitere na mpaghara dị iche iche, oge, na ojiji. Karịsịa iberibe ya na-agwakọta ihe ndị metụtara nkà na ụzụ (dịka ngwaọrụ ejikọrọ) na ụdị sitere na nka Afrịka oge ochie, ọkachasị site na Benin, ma ọ bụ jikọta ụdị nka dị ka ntinye na arụmọrụ na-akpata dịka ọmụmaatụ n'echiche nke ntinye arụmọrụ nke ọha na eze na-anọchite anya ihe semantic n'onwe ya, dị ka Kaleta / Kaleta gosipụtara na Palais de Tokyo n'afọ 2014.[4][5]

N'afọ 2015, o gosipụtara Pavillon du Bénin n'oge 56th Venice Biennale, ntinye nzuzo nke dị n'akụkụ Pavilion French na Giardini, isi ebe nke biennale.[6] Akụkụ ahụ bụ nkọwa ndọrọ ndọrọ ọchịchị na-enweghị isi banyere enweghị onye na-ere ahịa na nzuzo nke Afrịka na ọrụ ndị e gosipụtara na biennale, n'agbanyeghị ọnụnọ ha a na-ahụ anya na obodo ndị na-eme njem nlegharị anya na Ịtali, banyere akụ na ụba na ike ihe atụ nke na-eme ka ọnụnọ nke ụlọ ndò mba nke mba Afrịka sie ike, na banyere esemokwu gbasara Pavilion Kenya ebe ọtụtụ n'ime ndị na-ese ihe gosipụtara bụ ndị China.[7]

E gosipụtala ọrụ ya n'ọtụtụ ihe ngosi naanị ya na otu na Benin, France, United Kingdom na South Africa.[8][9][10][11][12][13][14][15] E gosikwara ya na Salon de Montrouge n'afọ 2013, na Palais de Tokyo na Paris na 2014, na Dakar Biennale[16][17] na Arts na Marrakech (AiM) International Biennale n'afọ 2016.[18][19][20]

Ihe ngosi[dezie | dezie ebe o si]

  • 13th Gwangju biennale. Ndị nlekọta: Defne Ayas na Natasha Ginwala. Gwangju, South Korea
  • Ex Africa. Onye nlekọta: Philippe Dagen. Musée du Quai Branly, Paris, France.
  • XXII Paiz Art Biennial. Ndị nlekọta: Gabriel Rodriguez et Alexia Tala. Guatemala City, Guatemala.
  • Comme de longs échos. Ndị nlekọta: Jean-Michel Jagot et Julie Pellegrin. Garenne- Lemot/Musée Dobrée, Nantes, France.
  • Rhizomes. Onye nlekọta: Paula Nascimento. La Base Sous Marine, Bordeaux, France
  • Ce qui s’oublie et ce qui reste. Onye nlekọta: Meriem Berrada. Musée National de l'Histoire de l'Immigration, Paris, France.
  • Ugbu a lee ebe a (The African Art of Appearance). Onye nlekọta : Renny Ramakers. New North, Amsterdam, Netherlands.
  • Maison de Force. Ndị nlekọta : Marynet J. et Cléophée Moser, le Collectif Eaux Fortes. Aedaen Gallery, Strasbourg, France.

2019[dezie | dezie ebe o si]

  • Cosmopolis #2.0: Rethinking the Human. Onye nlekọta : Kathryn Weir. Centre Pompidou, Paris, France.
  • 21st Contemporary Art Biennial Sesc_Videobrasil, Imagined Communities. Onye nduzi nka : Solange Farkas. Onye nlekọta : Gabriel Bogossian. Sao Paulo, Brasil.
  • São Tomé Art Biennale nke asatọ. Onye nlekọta : Renny Ramakers. São Tomé na Principe, Brasil.
  • TIIT, arụmọrụ. Goethe Institut, Salvador de Bahia, Brasil.

2018[dezie | dezie ebe o si]

  • Cosmopolis #1.5: Enlarged Intelligence, Curator : Kathryn Weir. Centre Pompidou, na mmekorita ya na Mao Jihong Arts Foundation, Chengdu, China.
  • Biennale de Casablanca mbipụta nke anọ, Récits des bords de l’eau (Akụkọ nke oke mmiri). Onye nduzi nka : Christine Eyene. Casablanca, Morocco.
  • LagosPhoto Festival 2018. Ndị nlekọta : Eva Barois De Caevel, Wunika Mukan, Charlotte Langhorst et Valentine Umansky. Lagos, Nigeria.
  • Chromatics, ihe ngosi naanị ya, 50 Golborne Gallery, London, United Kingdom.
  • Les pouvoirs des émotions. Ndị nlekọta : Laure Kaltenbach et Armelle Pasco. Centre Pompidou, Paris, France.
  • Dak'art Biennale 13th edition, L'heure rouge / Une nouvelle humanité (The red hour / A new humanity). Onye nduzi nka : Simon Njami. Palais de Justice, Dakar, Senegal.
  • Do Disturb, Festival of performing arts. Onye nlekọta : Vittoria Matarrese. Palais de Tokyo, Paris, France.

2017[dezie | dezie ebe o si]

  • Africa Aperta II, ihe ngosi otu. Galerie Dominique Fiat, Paris, France.
  • Videobrasil Contemporary Art Festival. Onye nduzi nka : Solange Farkas. Sao Paulo, Brasil.
  • Digital Africa, ihe ngosi otu. Onye nlekọta : Christine Eyene. OGU MAG gallery, Tokyo, Japan.
  • Die Schönheit im Anderen, ihe ngosi otu. Curatour : Mark Gisbourne. Lieberose Castle, Germany.
  • The Black Sphinx, ihe ngosi otu. Primo Marella gallery, Milano, Italy.
  • Flow of Forms/Forms of Flow, group show. Ndị nlekọta : Kerstin Pinther na Alexandra Weigand. Galerie Karen Wimmer, Munich, Germany.
  • Afriques Capitales, ihe ngosi otu. Onye nlekọta : Simon Njami (atụmatụ ntinye nke Dominique Fiat), Grande Halle de La Villette, Paris, France.
  • Vers le Cap de Bonne-Espérance, ihe ngosi otu. Onye nlekọta : Simon Njami. Gare Saint-Sauveur, Lille, France.
  • Le Havre - Dakar, partager la mémoire, ihe ngosi otu. Onye nlekọta : Cédric Crémière. Muséum d'histoire naturelle, Le Havre, France.

2016[dezie | dezie ebe o si]

  • Transpositions, 50 Golborne gallery, London, United Kingdom
  • Transmutations, Backslash gallery, Paris, France
  • 12th Dakar Biennale, Ndịàmà nke Invisible, Dakar, Senegal
  • 6th Marrakech Biennale, "Ọ bụghị Ọhụrụ Ugbu a", Marrakech, Marocco

2015[dezie | dezie ebe o si]

  • All things magic, RSF gallery, Paris, France
  • Venice Biennale Off, Benin Pavilion, Venice, Italy
  • Vodunaut, Centre Arts et Cultures, Abomey-Calavi, Benin

2014[dezie | dezie ebe o si]

  • Kaleta/Kaleta, Palais de Tokyo, Paris, France

2013[dezie | dezie ebe o si]

  • Black Light Sanctuary, 58th Salon de Montrouge, Montrouge, France

Ebensidee[dezie | dezie ebe o si]

  1. Philippe Dagen. "Sélection galeries : Emo de Medeiros et Murakami", Le Monde, 16 September 2016.
  2. Dagara Dakin (6 October 2016). A Conversation with artist Emo de Medeiros: Transmutations and Transpositions. Contemporary And.
  3. Dave Mann (4 March 2016). ‘Contexture’ is key: An interview with hypermedia artist Emo de Medeiros. 10and5. Archived from the original on 14 January 2019. Retrieved on 8 June 2022.
  4. Morgane Vannier. "Dak'art : art et nouvelles technologies", Sekou magazine, 18 August 2016.
  5. "Kaleta/Kaleta de Emo de Medeiros", Le Point Perché, 28 November 2014. Retrieved on 30 December 2016.
  6. Claude Biao. "Le Bénin, passager clandestin à la Biennale de Venise", Le Monde, 16 September 2016. Retrieved on 30 December 2016.
  7. Serubiri Moses. "Outrage over Chinese artists chosen to represent Kenya at Venice Biennale", The Guardian, 15 April 2015.
  8. Josué F. MEHOUENOU. "Exposition du franco-béninois Emo de Medeiros : "Vodunaut" : quand l'art africain adopte et épouse la technologie", La Nation, 14 August 2015. Retrieved on 23 December 2016.
  9. Cyrille Sèmako Ligan. "Exposition " Vodunaut " : Emo de Medeiros peint l’" Homos Futurus "", Fraternité, 18 August 2015.
  10. Emo de Medeiros – Transmutations – Backslash. Point Contemporain (3 September 2016). Archived from the original on 24 December 2016. Retrieved on 23 December 2016.
  11. Dagara Dakin (6 October 2016). A Conversation with artist Emo de Medeiros: Transmutations and Transpositions. Contemporary And.
  12. Osei Bonsu. "Emo de Medeiros : Transpositions", Contemporary And, 28 September 2016.
  13. "1:54 Contemporary African Art Fair: Emo de Medeiros at 50 Golborne", Art Africa, 29 September 2016. Retrieved on 23 December 2016.
  14. Roxana Azimi. "La foire 1:54 consacrée à l’art africain continue à se bonifier", Le Quotidien de l'Art, 7 October 2016. Retrieved on 30 December 2016.
  15. "The Medium is the Message:' ART AFRICA In Conversation with Emo de Medeiros", Art Africa Magazine, 23 February 2016. Retrieved on 23 December 2016.
  16. Philippe Dagen. "Un Dak’Art sous le signe de la colère", Le Monde, 10 May 2016.
  17. Elena Giulia Rossi. "Witnesses of the invisible at the Dakar Biennale", Arshake, 4 May 2016.
  18. "Montrouge dévoile sa liste", Le Quotidien de l'Art, 21 January 2013.
  19. Virginie Ehonian (30 November 2016). Kaleta/Kaleta : le Bénin au Palais de Tokyo. African links.
  20. Metropolis. "Biennial of Marrakech 2016 II: Side projects", RTVE (Spanish National Television), 24 April 2016.